Detta blogginlägg har författats av Elisabet Ström som har skrivit sitt examensarbete inom rättsinformatik under våren 2014.
På grund av den snabba utvecklingen av internet och sociala medier utformar Skatteverket för närvarande nya riktlinjer för sin verksamhet när det gäller efterforskning i sociala medier. Riktlinjerna tar sikte på en form av efterforskning som inte är reglerad i lag enligt Skatteverket. Med ledning i grundlagen, allmänna rättsprinciper samt lämplighetsbedömningar söker Skatteverket på sociala medier för att, med ett förutbestämt syfte, leta efter potentiella skattesmitare. Uppsatsen som jag skrivit syftar till att undersöka om Skatteverket får ägna sig åt beskriven efterforskning.
Uppsatsen är uppbyggd kring tre frågeställningar, den första frågeställningen aktualiserar om det finns lagar som reglerar efterforskningen. Efter genomgång framkommer att Skatteverkets efterforskning torde omfattas av den särskilda registerförfattningen på området. Detta får betydelse för huruvida intrånget i rätten till privatliv kan rättfärdigas enligt Europakonventionen. Det får även betydelse när skyddet för den personliga integriteten enligt regeringsformen behandlas. Oavsett lagstöd undersöks även om efterforskningen är en behandling av personuppgifter i enlighet med personuppgiftslagen.
I uppsatsen förekommer begreppet personlig integritet. Vad personlig integritet innefattar i sociala medier är svårt att definiera eftersom det är någonting som är så starkt kopplat till den enskilde individen, situationen, kontexten etc. Vad som är en kränkning av den personliga integriteten går inte att uttala sig generellt om. Man får se till den enskilda situationen och väga in i vilket syfte uppgifterna behandlas, i vilket sammanhang de förekommer, vilken spridning de riskerar att få eller fått och vad behandlingen kan leda till. Information som publicerats på sociala medier riskerar omfattande spridning och då ökar även risken för ett intrång.
Den andra frågeställningen undersöker på vilket sätt grundlagens krav på saklighet och opartiskhet påverkar Skatteverkets informationsinsamling. Hur mycket utrymme som ges till tjänstemannens godtycke är begränsat men beror dock på hur efterforskningen utformas samt hur tydligt syftet och ändamålet är.
Om Skatteverkets riktlinjer är utformade på så sätt att det i varje enskilt fall ska bedömas huruvida åtgärden är lämplig och om denna lämplighetsbedömning ges relativt stor plats kan man säga att det finns ett uttalat utrymme för värderingar. Det kan i sig bli problematiskt då det finns en risk för att bedömningen blir godtycklig. Det finns det även en risk för att lika fall behandlas olika vilket inte är optimalt ur ett rättssäkerhetsperspektiv och inte minst från likabehandlingsprincipens perspektiv. I Skatteverkets fall går det inte att kontrollera vad enskilda tjänstemän gör när de efterforskar, det är därför viktigt att de är medvetna om hur de bör handla och faktiskt handlar. Det är därför viktigt att riktlinjerna utformas på ett tydligt sätt.
Den tredje och sista frågeställningen belyser frågan om myndigheten får insamla information från öppna eller halvslutna källor anonymt. I samband med Skatteverkets presentation av deras ”identiteter vid efterforskning” gör Skatteverket analogier med den fysiska världen som blir problematiska när de undersöks närmare. Det visar sig att det inte är jämförelsebara objekt: att stå på torget, vara anonym och iaktta andra personer kan inte överföras till den digitala världen. Även om någon kommer fram och frågar vem man är när man står där på torget kan det helt enkelt inte jämföras med något ”torg” på internet. Uppsatsen söker kartlägga vilka regler som gäller vid Skatteverkets efterforskning men även mana till eftertanke.
För egen del anser jag att uppsatsen rör svåra frågor såtillvida att rättsläget är oklart. Svaret spänner över många områden och det uppstår en dragkamp mellan Skatteverkets intresse att inhämta skatt och de enskildes intresse att skydda sin personliga integritet. Jämfört med andra rättsområden är den enskilde – i form av konsument – ett skyddsvärt intresse. En analogi kan göras mellan skyddsvärdet för konsumenter och vilket skyddsvärde som borde ges den enskilde. Det är den enskildes intresse som måste värnas, Skatteverket får retirera.
I situationen måste ett ansvar axlas, av Skatteverket, lagstiftaren eller varför inte Facebook. Om efterforskningen inte närmare regleras och ingen ingriper kommer vi ha ett övervakningssamhälle. Frågan är väl inte om vi ska reagera utan när.
Examensarbetet finns att ladda hem som pdf här.
