En grundläggande princip inom juridiken är att avtal ska hållas. I den juridiska världen använder man ofta den latinska termen “Pacta sunt servanda” för att uttrycka denna huvudregel. Med att avtal måste hållas avses att när man ingår ett avtal är huvudregeln att man måste fullfölja avtalet, det vill säga parterna är skyldiga att uppfylla de förpliktelser som finns angivna i avtalet.
Ingår två parter till exempel ett avtal om köp av en bil är köparen skyldig att erlägga betalning enligt köpeavtalet och säljaren är skyldig att leverera bilen till köparen. Denna huvudregel gäller dessutom oavsett om det är ett skriftligt eller muntligt avtal. Principen om att avtal ska hållas gäller i princip alla former av avtal, oavsett form och omfattning.
Följder av att avtal inte hålls
Att ett avtal ska hållas innebär att det inte är möjligt för någon av parterna till avtalet att “backa ur” avtalet. I exemplet ovan med överlåtelsen av en bil kan köparen inte ignorera avtalet med hänvisning till att hen har funnit en annan bil till ett lägre pris. En part som inte uppfyller sina förpliktelser enligt avtalet begår ett avtalsbrott. Den som begår ett avtalsbrott, och inte har en rättsligt giltig ursäkt, riskerar att drabbas av sanktioner. Med sanktioner avses olika former av påföljder som till exempel skadestånd eller prisavdrag.
Vilka sanktioner som blir aktuella beror bland annat på vilka parterna är och vad det är för typ av transaktion som avtalet avser. Reglerna för vad som sker vid avtalsbrott skiljer sig åt om transaktionen avser överlåtelse av en fastighet eller en bil. Avser transaktionen en tjänst blir helt andra regler och sanktioner tillämpliga. Är parterna två näringsidkare är reglerna inte desamma som om parterna är en näringsidkare och en konsument. Oavsett vad avtalet omfattar kan man emellertid utgå från att avtalsbrott blir sanktionerat i någon form. Utgångspunkten är enkel – avtal ska hållas.
Reply