blawblaw Nyheter om, från och kring institutet för rättsinformatik

Av Lars Klasén

Den 12 december publicerade EU-kommissionen ett förslag till ändringar i det nuvarande s k PSI-direktivet, direktiv 2003/98/EG om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn. Inriktningen är att det nya direktivet ska börja gälla den 1 januari 2013. Därefter får medlemsstaterna 18 månader på sig att implementera det.

Bakgrunden är den översyn av direktivets tillämpning som genomfördes under 2009, följd av ett omfattande samråd med allmänheten hösten 2010. Slutsatsen blev att “mycket återstår för att göra för att maximera potentialen i vidareutnyttjandet” och att flera av direktivets  bestämmelser “behöver ändras eller förtydligas”. Frågan om avgiftsbeläggning gav inga samstämmiga svar, så här var slutsatsen bara att “skillnaderna mellan informationsinnehavarnas och vidareutnyttjarnas behov måste beaktas för att inte hämma vidareutnyttjandet av data”.

Viktiga ingredienser i det ändrade direktivet

- En allmän regel om att alla dokument som är tillgängliga hos myndigheter får återanvändas oavsett syfte, kommersiellt eller ickekommersiellt, såvida de inte skyddas av en tredje parts upphovsrätt.

- Även handlingar som finns vid bibliotek, muséer och arkiv, för vilka de innehar de immateriella rättigheterna, omfattas. Dessa institutioner är undantagna idag.

- Handlingarna bör tillgängliggöras i maskinläsbart format tillsammans med tillhörande metadata, när så är möjligt och lämpligt, i ett format som garanterar kompatibilitet.

- Om avgift tas ut ska den begränsas till marginalkostnaderna för reproduktion och spridning. Idag gäller självkostnadsprincipen. De flesta uppgifter ska dock tillhandahållas gratis eller nästan gratis.

- Bevisbördan för att avgifterna tas ut enligt ovan åligger den myndighet som tar ut avgift. En myndighets beslut ska kunna överprövas vid en särskild, oberoende, kontrollmyndighet. Denna ska också ha ansvaret för att medge undantag från direktivets regler, t ex för sådana myndigheter som är beroende av intäkter för sin drift.

- Licenser får användas, men bara om det är nödvändigt.

- Myndigheterna ska tillhandahålla möjlighet att söka efter vilka handlingar som finns tillgängliga för vidareutnyttjande, t ex via register eller förteckningar.

Kommentarer

Den grundläggande bevekelsegrunden  för direktivet är, som tidigare, i första hand knutet till den offentligt producerade informationens ekonomiska potential, uttryckt så här i EU-kommissionen pressrelease 2011-12-12: “Europas offentliga myndigheter sitter på en guldgruva av ekonomiska möjligheter som inte utnyttjas: de stora mängder information som det stora antalet offentliga myndigheter och tjänster har samlat in.”

Jag tror att dagens kommersiella informationsförmedlare är relativt tillfreds med de förändringar som föreslås. De får skarpare vapen i sin hand när de slåss mot de ofta motsträviga myndigheterna, inte bara vad gäller att få ut data utan också vad gäller avgifter. Kontrollmyndigheten är, som jag uppfattar det, fundamental i sammanhanget. Att idag driva sin sak gentemot en  myndighet är mycket omständligt. Men de som framför allt gynnas är en rad andra aktörer, ideella eller kommersiella, privatpersoner eller företag, som vill nyttja ”rådata” för att bygga applikationer, e-tjänster, etc.

Ett av mina husorgan, Computer Sweden, berör allt oftare ämnet. T ex skriver ledaren den 11/2 under rubriken ”Öppna data ger
nya utvecklarjobb” att ”Vi uppmanar regeringen att tillsätta en expertgrupp som tar fram en plan för att skapa standardiserade
programmeringsgränssnitt för att ge både företag och medborgare tillgång till rådata”. Så lättvindigt går det naturligtvis inte – se bara hur ”segt” det har gått enbart inom rättsinformationen, ett litet område i sammanhanget – men ändå, det är ett tecken i tiden.

Om man ska tala om förlorare så är det väl de enskilda myndigheterna. Frånsett att det nog för många bär emot bara att lämna ut ”sin” information så kan ju de nya kraven innebära nya arbetsuppgifter som det är svårt att få kostnadstäckning för. För att inte tala om arbetet med att skapa tillgångsförteckningar, funktioner för uttag av rådata samt, i extremfall, de ”standariserade
programmeringsgränsnitt” som Computer Sweden efterlyser …

Kanske är det därför det är så tyst om ändringsförslaget? Inte ens Kungliga biblioteket eller Biblioteksföreningen, som brukar vara alerta med synpunkter, har reagerat. Men det som förvånar mest är att e-delegationen, som har som uppgift ”att främja och samordna myndigheternas arbete med att förbättra förutsättningarna för vidareutnyttjande av information från den offentliga förvaltningen”, inte med ett ord berör förslaget på sin webbplats.